Jaktordboken
Ord och uttryck du kommer att höra på jakten – förklarade utan att förutsätta att du redan kan dem.
A
- Jakt som får bedrivas under fastställd jakttid utan särskilt myndighetsbeslut för varje enskild jakt, förutsatt att övriga regler och jakträtten är uppfyllda.
- Patroner eller annan laddad materiel som är avsedd att avfyras i ett skjutvapen.
- När skytten för vapnet till axeln och placerar det i skjutläge mot målet. Begreppet används särskilt mycket vid hagelskytte.
- Att ett vilt har träffats av ett skott. En anskjutning betyder inte automatiskt att djuret ligger dött och kan därför behöva följas upp med skottplatsundersökning eller eftersök.
- Den rörelseenergi en projektil har när den träffar ett mål på ett visst avstånd.
- En jakthund som är specialiserad på att söka upp och hämta fällt eller skadat vilt till föraren.
- När en hund söker upp och hämtar fällt eller skadat vilt till föraren, framför allt vid jakt på fågel och småvilt.
- En hund eller förare som arbetar med att hitta och hämta fällt eller skadat småvilt, framför allt fågel.
- De djur som fälls genom jakt inom ett område under en viss tidsperiod. Ordet används också om den planerade omfattningen av jakten.
- En plan för hur många och vilka typer av djur man avser att fälla för att nå mål i viltförvaltningen.
- Sammanställda uppgifter om hur många djur av olika arter, kön och åldrar som har fällts inom ett område och en tidsperiod.
- Den del av vapnet som skytten trycker på för att avfyra vapnet när övriga förutsättningar är uppfyllda.
B
- Den bakersta delen av kolven som ligger mot skyttens axel vid anläggning.
- Läran om projektilers rörelse och hur exempelvis hastighet, gravitation och luftmotstånd påverkar färden.
- Ett äldre eller alternativt ord för en hund som arbetar kopplad i lina vid sök efter framför allt älg, ungefär som en ledhund.
- Märken eller skador på träd där djur gnagt eller ätit av barken.
- Den centrala metalldelen på ett brytvapen där piporna ansluter till mekanismen och kolven.
- Den mjuka och blodrika hud som täcker och försörjer ett växande gevir innan det har hårdnat färdigt.
- Skada på växter, grödor eller skog som uppstår när vilt äter knoppar, skott, bark eller andra växtdelar.
- En naturmiljö med särskilda förhållanden där vissa växter och djur trivs, till exempel våtmark, barrskog eller lövskog.
- Ett spår med blod eller annan vittring som kan uppstå efter att ett djur skadats och som kan användas vid eftersök.
- En gevärskula som är konstruerad utan bly och i stället använder andra material, exempelvis koppar eller kopparlegering.
- Ett brytbart hagelgevär med två pipor placerade ovanför varandra.
- Den period då djuren parar sig och är reproduktivt aktiva. Tidpunkten varierar mellan olika viltarter.
- Ett vapen där piporna öppnas genom att vapnet bryts vid baskylen för laddning och urtagning av patroner.
- När ett drivet vilt rör sig i bågar eller cirklar inom ett område i stället för att springa rakt bort. Begreppet används ofta vid jakt med drivande hund.
- Den mängd djur av en art som ett område långsiktigt kan försörja med föda, livsmiljö och andra resurser utan orimliga skador eller försämring av miljön.
- Mark som vildsvin har vänt upp med trynet när de söker föda i jorden.
C
- En förträngning i mynningen på en hagelpipa som påverkar hur hagelsvärmen sprider sig.
D
- Ett tillstånd som ger rätt att jaga på ett visst område under en begränsad tid, ofta en dag, enligt de villkor som gäller för området.
- En vuxen hona av dovvilt.
- En hanne av dovvilt.
- Ett jaktligt samlingsnamn för dovhjort som art, oavsett kön och ålder.
- När vilt sätts i rörelse under jakt. Vid jakt med drivande hund används ordet också om när hunden skällande följer viltets spår.
- Jakt där hundar och/eller människor får vilt att lämna sina uppehållsplatser och röra sig mot eller förbi utplacerade passkyttar.
- En person som går genom en såt för att få viltet att röra sig mot passkyttarna. Kallas ibland drevfolk.
- Flera drevkarlar som rör sig genom terrängen med ungefär samma riktning och avstånd mellan sig.
- Den huvudsakliga riktning som drevfolk eller hundförare rör sig genom såten, eller den riktning man förväntar sig att viltet ska röra sig mot.
- Hundens återkommande skall när den följer ett vilt under ett drev. Skallet hjälper jägarna att förstå var hund och vilt befinner sig.
- Ett kombinationsvapen med tre pipor, ofta två hagelpipor och en kulpipa.
- Jakthund som söker upp vilt och följer dess spår under drevet, normalt samtidigt som den skäller.
- Ett kulvapen med två kulpipor, vanligtvis byggt som ett brytvapen.
E
- Sökandet efter vilt som har skadats, exempelvis efter ett skott, i syfte att hitta djuret och vid behov avliva det så snabbt och skonsamt som möjligt.
- Kombinationen av hund och hundförare som arbetar tillsammans vid ett eftersök.
- En hund som används för att spåra och hitta skadat vilt vid eftersök.
- En jägare med erfarenhet och utrustning för att genomföra eftersök efter skadat vilt, ofta tillsammans med en tränad eftersökshund.
- Ett skjutvapen som rymmer en patron i taget och måste laddas om efter varje skott.
- En kula som är konstruerad för att deformeras eller öka sin diameter när den träffar, vilket påverkar hur energin överförs i målet.
F
- När ett vilt står kvar eller rör sig mycket lite medan en ställande hund arbetar nära och markerar platsen med skall.
- När ett hjortdjur gnider sitt gevir mot buskar eller träd, bland annat för att avlägsna bast eller markera närvaro.
- Ett träd eller en buske som ett hjortdjur har gnidit sitt gevir mot och därför lämnat tydliga märken på.
- Ett jaktligt ord för ett djur under sitt andra levnadsår, alltså året efter att det varit kalv eller årsunge. Ordet används bland annat om älg och vildsvin.
- När huden eller skinnet avlägsnas från en slaktkropp innan vidare hantering och styckning.
- En bestämd plats där foder läggs ut för vilt. Syftet kan vara stödutfodring eller annan viltförvaltningsåtgärd och ska inte automatiskt likställas med en åtel.
- Den främre delen av ett gevärs stock som skytten normalt håller med den främre handen.
- Vilt som inte får jagas vid den aktuella tidpunkten eller under de aktuella förutsättningarna.
- Grundprincipen att vilda däggdjur och fåglar är skyddade från jakt om jakt inte uttryckligen är tillåten enligt gällande regler eller särskilt beslut.
- Ett samlingsnamn för jakt på jaktbara fågelarter med metoder som varierar beroende på art och miljö.
- När en stående fågelhund stannar och markerar att den lokaliserat fågel framför sig.
- En avgift som i vissa former av jakt tas ut för fällt vilt, exempelvis inom älgförvaltningen, enligt de regler som gäller för området och arten.
- Ett gevir eller en gevirstång som ett hjortdjur naturligt har fällt efter avslutad gevärcykel.
- Rapportering av fällt vilt till myndighet eller förvaltningssystem när reglerna eller den aktuella jaktformen kräver det.
- Hundens vilja och förmåga att hålla kontakt med sin förare och återkomma eller anpassa sitt arbete efter föraren.
- En riktning från ett pass där skott inte får avlossas, exempelvis på grund av andra jägare, bebyggelse, väg eller brist på säkert kulfång.
G
- En hanne av vildsvin.
- Den benvävnad som växer ut från huvudet hos hjortdjurens handjur och som normalt fälls och växer ut på nytt med regelbundna intervall.
- En håla eller ett system av gångar under mark där djur som räv eller grävling kan vila, föda ungar eller söka skydd.
- En jakthund som används vid jakt i eller omkring gryt och är anpassad för arbete under jord.
- Jakt där hund används för att lokalisera eller arbeta med vilt som befinner sig i gryt.
- En ingång eller utgång till ett gryt.
- En ung hona av vildsvin som ännu inte fått kultingar.
- När ett vilt rör sig långsamt medan en ställande hund följer efter och fortsätter skälla. Det skiljer sig från ett fast stånd där viltet står mer stilla.
- Jakt där en jägare deltar som gäst hos en markägare, jakträttshavare eller ett jaktlag.
H
- Små projektiler som tillsammans utgör hagelladdningen i en hagelpatron.
- Ammunition för hagelvapen som normalt innehåller många hagel i stället för en enda kula.
- Den grupp av hagel som lämnar hagelpipan tillsammans och sprids under färden mot målet.
- Ett vapen som normalt skjuter en laddning med många små hagel samtidigt.
- Ett vapen där nästa patron matas fram automatiskt efter ett skott, medan varje nytt skott kräver ett nytt tryck på avtryckaren.
- Ett djur av hankön. Ordet används ofta i jakt- och viltförvaltning när kön är viktigare än exakt ålder.
- En kula vars kärna i huvudsak är omsluten av en metallmantel och som normalt är konstruerad för liten eller ingen expansion.
- Ett samlingsnamn för arter i hjortdjursfamiljen, till exempel älg, rådjur, kronhjort och dovhjort.
- Ett djur av honkön. Ordet används ofta i jakt- och viltförvaltning när kön är viktigare än exakt ålder.
- En permanent hornbildning med benkärna och hornskida, till skillnad från hjortdjurens gevir som fälls och växer ut på nytt.
- Ett samlingsord för hur en jakthund söker, spårar, driver, ställer, stöter, apporterar eller på annat sätt arbetar under jakt.
- Personen som för och ansvarar för jakthunden under jakten. Hundföraren arbetar ofta inne i såten medan passkyttarna står utplacerade runt den.
- Utrustning som används för att följa en jakthunds position, ofta med GPS och en handenhet eller mobilapp.
- Den del av en patron som håller samman tändsats, drivladdning och projektil eller hagel före skottet.
- När en slaktkropp eller större köttdelar får hänga under kontrollerade kylförhållanden under en tid för att köttet ska möras.
I
- När hundföraren kallar tillbaka hunden med röst, signal eller annan inlärd signal.
- När ett kulvapen och dess sikte kontrolleras och justeras så att träffläget stämmer på ett bestämt avstånd.
- Det avstånd som används som referens när ett kulvapen och dess sikte skjuts in.
- Insamling av information om hur mycket vilt som finns och hur stammen är sammansatt eller utvecklas. Det kan göras genom exempelvis observationer, spår, spillning eller kameror.
J
- Jakt där hundens huvudsakliga uppgift är att hitta och hämta fällt eller skadat småvilt, särskilt fågel.
- Jakt där hunden följer viltets spår och driver det framför sig, vanligtvis med skall, medan jägare väntar på pass.
- Jakt där en hund arbetar i lina och hjälper jägaren att lokalisera vilt, framför allt älg, utan att hunden släpps lös.
- Fågeljakt där hunden söker efter fågel och markerar den genom stånd innan jägaren går fram.
- Jakt där hunden söker upp vilt och försöker hålla det kvar på plats samtidigt som den markerar med skall.
- Jakt där en hund arbetar nära föraren och stöter upp vilt utan att förfölja det någon längre sträcka.
- Vanligt uttryck för ett avtal där en markägare upplåter jakträtten på marken till någon annan under en bestämd tid. Mer formellt handlar det om upplåtelse av jakträtt.
- Ett avtal som reglerar hur jakträtt får användas eller upplåtas, till exempel mellan markägare och jaktlag.
- En dag då jakt bedrivs, från samling och förberedelser till avslut och eventuell efterhantering av fällt vilt.
- De värderingar och normer som styr ett ansvarsfullt jaktutövande, till exempel respekt för viltet, säkerhet, hänsyn till andra och strävan efter snabba och säkra avlivningar.
- Gränsen för det område där ett jaktlag eller en jakträttshavare har rätt att jaga.
- En person som deltar i jakt på någon annans jaktmark eller tillsammans med ett jaktlag utan att själv vara ordinarie medlem i laget.
- En anteckning eller logg över genomförda jakter, observationer, fällda djur eller andra uppgifter från jaktdagar.
- En person som man jagar tillsammans med eller återkommande delar jakt med.
- Beviset på att den statliga viltvårdsavgiften är betald för det aktuella jaktåret. Den som jagar i Sverige ska som huvudregel ha betalat avgiften.
- En grupp jägare som tillsammans jagar på ett visst område eller återkommande organiserar jakt tillsammans.
- Personen som leder och samordnar en gemensam jakt, exempelvis genom att fördela pass, gå igenom säkerhet och informera om hur jakten ska genomföras.
- Det område där någon har rätt att bedriva jakt.
- Ett geografiskt område där jakt bedrivs och där jakträtten är ordnad för den aktuella jakten.
- Ett organiserat prov där en jakthunds egenskaper bedöms i jaktliknande eller praktiska situationer enligt regler för den aktuella hundtypen.
- Rätten att bedriva jakt på ett visst område. I Sverige följer jakträtten som utgångspunkt markägandet, men markägaren kan upplåta jakträtten till någon annan.
- Den person eller organisation som har jakträtten på ett område, antingen genom ägande eller genom att jakträtten har upplåtits.
- Samlingen före jakten där jaktledaren går igenom dagens upplägg, säkerhet, pass, vilka djur som får fällas, hundar och annan viktig information.
- Den period då en viss viltart får jagas enligt gällande regler. Jakttider kan skilja sig beroende på art, område, kön, ålder och jaktform.
- En upphöjd plattform eller byggd sittplats som används som jaktpass för bättre överblick och ofta en tydligare skjutvinkel mot marken.
- Den person som tar emot och hjälper gästande jägare under en jakt, till exempel genom att förklara upplägg, pass och lokala rutiner.
- Den svenska period som används för bland annat statligt jaktkort och jaktstatistik. Jaktåret löper från 1 juli till 30 juni följande år.
- Den svenska examen som består av ett teoriprov och tre praktiska delprov. En komplett jägarexamen krävs normalt för att kunna få tillstånd att inneha jaktvapen.
- Naturvårdsverkets register där bland annat uppgifter om statligt jaktkort och jägarexamen hanteras.
- Ett mekaniskt sikte utan optisk förstoring, vanligen bestående av ett främre och ett bakre riktmedel.
K
- Ett mått eller en beteckning för dimensionen på vapnets lopp och den ammunition som vapnet är avsett för.
- Ett mått på hur många kalvar som produceras i förhållande till antalet vuxna hondjur i en klövviltsstam.
- Övergångsområdet mellan två olika naturtyper, till exempel skog och åker. Sådana områden är ofta attraktiva för vilt eftersom de erbjuder både föda och skydd.
- Ett optiskt sikte med förstoring som monteras på ett vapen för att underlätta riktning och målidentifiering.
- En jaktform där drevfolk rör sig genom ett område och med ljud och rörelse får vilt att röra sig mot utplacerade skyttar.
- Den högsta svenska klassen för kulammunition vid jakt. Den används för jakt på de större viltarter där reglerna kräver klass 1-ammunition.
- En svensk klass för kulammunition som får användas för vissa viltarter enligt Naturvårdsverkets regler, men inte för de arter som kräver klass 1.
- En svensk klass för kulammunition avsedd för mindre viltarter än de som kräver ammunition i klass 1 eller 2.
- Den lägsta svenska klassen för kulammunition vid jakt och avsedd för mindre viltarter enligt gällande regler.
- En inert övningspatron utan skarp laddning som används för säker träning, funktionskontroll eller för att avlasta vissa vapens mekanismer.
- Det avtryck som ett klövvilt lämnar i mark, snö eller lera och som kan användas för att identifiera art och rörelseriktning.
- Ett samlingsnamn för jaktbara däggdjur med klövar, exempelvis älg, rådjur, kronvilt, dovvilt och vildsvin.
- Den del av geväret som skytten håller mot kroppen och använder för att få en stabil och bekväm anläggning.
- Ett jaktvapen som kombinerar olika typer av pipor, vanligtvis en kulpipa och en hagelpipa.
- En jakthund som driver vilt under relativt kort tid och på mindre områden än traditionellt långdrivande hundar.
- En vuxen hona av kronvilt.
- En hanne av kronvilt.
- Ett jaktligt samlingsnamn för kronhjort som art, oavsett kön och ålder.
- Den enskilda projektil som skjuts ur ett kulvapen.
- Den bana kulan följer från vapnet mot målet. Kulan rör sig inte helt rakt utan påverkas bland annat av gravitation och luftmotstånd.
- Kulans successiva sänkning i förhållande till sin ursprungliga färdriktning på grund av gravitationen.
- Mark eller annan säker konstruktion bakom målet som kan fånga upp kulan. Buskar, träd och vegetation är inte säkra kulfång.
- En svensk indelning av kulammunition i olika klasser som används för att avgöra vilka typer av vilt ammunitionen får användas till vid jakt.
- Ett ungt vildsvin. Ordet används framför allt om de unga djuren under den första delen av livet.
- Ett skjutvapen som skjuter en enskild projektil, en kula, vid varje avfyrning.
- Förhållandet mellan antal handjur och hondjur i en viltstam.
L
- En älghund som förs kopplad eller i lina medan föraren söker sig mot älg med hjälp av hundens vittringsarbete.
- Platsen där ett djur ligger eller har legat och vilat. Man kan exempelvis tala om en harlega eller daglega.
- Jakt som bedrivs enligt ett myndighetsbeslut där villkor som exempelvis antal djur, område och tidsperiod kan anges. Begreppet används bland annat vid jakt på vissa stora rovdjur.
- Ett av Länsstyrelsen registrerat område för älgjakt där tilldelning och jakt bedrivs enligt de regler som gäller för området.
- Jakt där jägaren använder läten eller andra signaler för att försöka få ett vilt att närma sig.
- Den invändiga kanalen i vapnets pipa som projektilen eller hagelladdningen passerar genom.
- Vilt som får jagas i den aktuella situationen enligt gällande regler och jaktledningens instruktioner.
- Ett skriftligt intyg som används när ett skjutvapen lånas ut i de situationer där reglerna kräver ett sådant intyg.
- En jakthund som arbetar lös utan koppel eller lina under jakten.
- Jakt där hunden arbetar lös och söker efter eller arbetar med vilt utan att vara kopplad till föraren.
M
- Den del av vapnet där patroner kan förvaras och matas fram till patronläget.
- En kula där kärnan helt eller delvis omges av ett hårdare metallhölje, en så kallad mantel.
- Ett jaktpass där jägaren står eller sitter på marknivå i stället för i ett jakttorn.
- Den person eller organisation som äger marken. Jakträtten följer som utgångspunkt markägandet men kan upplåtas till någon annan.
- Vind som blåser i samma riktning som jägaren rör sig eller tittar mot och därför kan föra jägarens vittring framför honom eller henne.
- Fästen och delar som används för att montera exempelvis ett kikarsikte eller rödpunktsikte på ett vapen.
- Vind som blåser mot jägaren från den riktning jägaren rör sig eller tittar mot, vilket ofta minskar risken att vittring förs fram till viltet.
- Den riktning vapnets mynning pekar åt. Vapnet ska alltid hanteras så att mynningen pekar i en säker riktning.
N
- Ett nationellt samverkansorgan för arbetet med viltolyckor och eftersök av trafikskadat vilt i Sverige.
O
- Mark som inte är registrerad som älgskötselområde eller licensområde och där älgjakt därför omfattas av särskilda regler för sådan mark.
P
- Den bestämda plats där en jägare står eller sitter under jakten och väntar på att vilt ska komma inom säkert skotthåll.
- Jägaren som sitter eller står på ett närliggande pass. Innan jakten börjar ska man veta var passgrannarna befinner sig och vilka skjutriktningar som är säkra.
- En karta, skiss eller informationslapp som visar var ett jaktpass ligger och ibland även anger exempelvis passnummer och säkerhetsinformation.
- Jägaren som är placerad på ett bestämt pass. Passkytten ansvarar själv för sina skott och måste känna till säkra och förbjudna skjutriktningar.
- En rad av jaktpass som ligger längs en gemensam sträcka, till exempel en skogsväg, kraftledning eller kantzon. Passkyttar på samma passlinje måste veta var grannpassen ligger och vilka skjutriktningar som är förbjudna.
- När ett fällt djur öppnas och inälvorna tas ur för att kroppen snabbt ska börja kylas och köttet kunna tas om hand på ett hygieniskt sätt.
- Numret eller beteckningen som används för att identifiera ett bestämt jaktpass på en karta eller i jaktlagets planering.
- En komplett enhet ammunition som normalt består av hylsa, tändsats, drivladdning och projektil eller hagel.
- En förpackning eller ask som används för att förvara och transportera patroner.
- Den del av vapnet där patronen ligger när den har matats in och är redo att avfyras.
- Den del av ett skjutvapen som kulan eller hagelladdningen passerar genom när skottet avlossas.
- När ett rovdjur dödar och äter ett annat djur. Predation är en naturlig del av samspelet mellan arter.
R
- Den bakåtriktade rörelse och kraft som uppstår när ett skott avlossas. Hur rekylen upplevs påverkas bland annat av vapen, ammunition och skyttens position.
- Ett gevär där skytten manuellt manövrerar mekanismen mellan skotten för att mata nästa patron.
- Fortplantningen i en viltstam, ofta uttryckt genom hur många ungar eller kalvar som föds i förhållande till antalet vuxna hondjur.
- Ett djur som helt eller delvis lever av att fånga och äta andra djur. I jaktsammanhang används ordet ofta om exempelvis räv, lodjur, varg och björn.
- Ett jaktligt samlingsord för viltarter som huvudsakligen lever av andra djur, till exempel räv och vissa andra rovdjur.
- En hanne av rådjur.
- Jakt på rådjur med jaktformer som exempelvis smygjakt, vakjakt, lockjakt eller jakt med hund.
- Ett ungt rådjur under sitt första levnadsår.
- En vuxen hona av rådjur.
- Ett jaktligt samlingsnamn för rådjur som art, oavsett kön och ålder.
- Ett optiskt riktmedel där skytten ser en belyst punkt eller markering som används för att rikta vapnet.
S
- Ett block med salt och ibland mineraler som sätts ut på en bestämd plats och som kan besökas av klövvilt.
- Jakt där två eller flera jaktlag eller jakträttshavare samordnar och genomför jakt tillsammans över ett större område.
- Ett brytbart hagelgevär med två pipor placerade bredvid varandra.
- Vind som blåser från sidan i förhållande till jägarens eller projektilens riktning.
- Den tänkta linjen från skyttens öga genom riktmedlet mot den punkt man riktar på.
- Jakt på jaktbara fågelarter vid sjöar, kuster, våtmarker eller andra vattenmiljöer.
- När ett skott skadar ett djur utan att det omedelbart avlivas eller kan tas om hand. En misstänkt skadskjutning ska tas på allvar och kan kräva eftersök.
- En tydligt bestämd gräns som anger var eller i vilken riktning skott inte får avlossas under en jakt.
- Den riktning i vilken ett skott avlossas eller kan komma att avlossas från ett pass eller en skjutplats.
- Det område från ett pass inom vilket skott kan avlossas säkert. Sektorn bestäms bland annat av kulfång, passgrannar, vägar, byggnader och terräng.
- Något som används för att stabilisera vapnet vid skytte, till exempel skjutkäpp, ryggsäck eller annat lämpligt stöd.
- Avståndet mellan skytten och viltet när ett skott ska avlossas eller har avlossats. Ett lämpligt skotthåll beror bland annat på situation, vapen, stöd och skyttens förmåga.
- En situation där viltet befinner sig så att ett säkert, tillåtet och etiskt försvarbart skott kan övervägas.
- Platsen där viltet befann sig när skottet avlossades. Platsen är viktig att kunna identifiera om djuret inte blir kvar efter skottet.
- En noggrann undersökning av skottplatsen och viltets flyktväg efter ett skott för att leta efter tecken som blod, hår, ben eller vävnad som kan visa om och hur djuret träffats.
- Djurets synliga reaktion i eller direkt efter skottet. Skotttecken kan ge ledtrådar om träffen, men är inte ensamt ett säkert bevis på var djuret träffats.
- Jakt som kan tillåtas för att förebygga eller begränsa skador eller andra problem som orsakas av vilt. Skyddsjakt omfattas av särskilda regler och villkor.
- En hund som söker skogsfågel och med skall markerar fågel som satt sig i ett träd.
- Vittring eller spår som ett vilt lämnat efter sig innan det går till lega. Begreppet används särskilt vid harjakt när hunden arbetar på nattens eller morgonens spår.
- Den kropp som återstår efter att ett fällt djur har avlivats och de första slaktmomenten genomförts, innan köttet styckats färdigt.
- Vikten på den slaktkropp som återstår efter att vissa delar, exempelvis inälvor, har tagits bort. Exakt hur vikten anges kan variera mellan sammanhang.
- Den mekanism i många kulvapen som stänger patronläget och används för att mata in eller ta ur en patron.
- När en jakthund släpps lös för att börja söka efter eller arbeta med vilt.
- En ung hona av kron- eller dovvilt som ännu inte fått kalv. Begreppet används framför allt om djur i åldern mellan kalv och vuxen hind.
- Jakt där jägaren försiktigt försöker ta sig inom lämpligt avstånd från viltet, ofta med hänsyn till vind, ljud och terräng.
- Ett vanligt samlingsnamn för mindre jaktbara viltarter, exempelvis hare, kanin, många fågelarter och vissa mindre rovdjur.
- Ett samlingsnamn för jakt på mindre viltarter, exempelvis hare, skogsfågel, sjöfågel och vissa rovviltarter.
- En ung hjorthanne vars gevir huvudsakligen består av enkla, ogrenade spetsar.
- Djurens avföring. Form, storlek och placering kan ge ledtrådar om vilken art som har varit på platsen.
- En inventeringsmetod där spillningshögar räknas på bestämda provytor för att uppskatta täthet eller förändring i en viltstam.
- En hund som tränats för att följa ett djurs spår eller vittring, till exempel vid eftersök eller viltspårsträning.
- En längre lina som används tillsammans med hund vid spårarbete för att ge hunden arbetsutrymme samtidigt som föraren har kontroll.
- En sele som används på hunden vid spårarbete och som kopplas till en spårlina.
- Snöförhållanden där djurens spår syns tydligt och därför kan användas för att se var och ibland ungefär när vilt har rört sig i området.
- Ett tydligt avtryck av ett djurs tass, klöv eller fot i mark eller snö.
- En återkommande flygväg eller flygrörelse som fåglar använder, till exempel mellan födosöksområde och viloplats eller under flyttning.
- Jakt där jägaren väntar på fåglar som flyger längs regelbundna flygvägar, så kallade sträck.
- En plats där fåglar regelbundet passerar under ett sträck och där jägare kan placera sig vid sträckjakt.
- Ett vanligt svenskt ord för ett kulgevär som används vid jakt.
- När en slaktkropp delas upp i mindre köttdetaljer och delar för vidare tillagning, infrysning eller annan hantering.
- En hund som söker efter fågel och markerar funnen fågel genom att stå stilla och rikta sig mot den innan jägaren går fram.
- När en ställande hund skäller på ett vilt som huvudsakligen står kvar på platsen. Skallet hjälper jägaren att lokalisera hund och vilt.
- Jakthund som söker upp vilt och försöker få det att stanna kvar medan hunden markerar platsen med skall. Vanligt exempel är älghund.
- Utfodring som görs för att hjälpa vilt under perioder då den naturliga tillgången på föda är begränsad.
- Jakthund som arbetar relativt nära föraren och stöter upp vilt, som sedan vanligtvis förföljs endast en kort sträcka.
- En vuxen hona av vildsvin.
- Ett avgränsat område av jaktmarken som jagas av under en del av jakten, exempelvis genom att hundförare eller drevfolk går igenom området mot utställda pass.
- Gränsen för det område som jagas av under en viss del av jakten. Pass placeras ofta längs eller utanför såtens gränser.
- Jaktledarens genomgång före jakten av bland annat pass, förbjudna skjutriktningar, kommunikation och andra säkerhetsregler.
- En mekanisk funktion på ett vapen som är avsedd att minska risken för oavsiktlig avfyrning. Säkringen ersätter aldrig säker vapenhantering.
- Den del av hundarbetet där hunden letar efter vilt eller vittring innan den fått kontakt med ett djur.
T
- När en drivande hund tappar viltets spår eller vittring under ett pågående drev och försöker hitta spåret igen.
- Luftrörelser som uppstår när luft värms eller kyls och som kan få vittring att stiga, sjunka eller byta riktning i kuperad terräng.
- Det antal djur som får fällas inom ett visst jaktområde eller enligt ett visst jaktbeslut. Begreppet används bland annat vid älgjakt.
- Jakt på skogsfågel som sitter i trädtoppar, ofta vintertid och vanligtvis med kulvapen.
- Ett jaktpass som är placerat i ett jakttorn eller på en upphöjd plattform.
- Eftersök efter vilt som skadats i trafiken, med syftet att hitta djuret och vid behov förkorta dess lidande.
- Ett prov som analyseras för att upptäcka trikiner i kött från mottagliga djur, särskilt vildsvin, innan köttet används som livsmedel enligt gällande regler och rekommendationer.
- En lugnare form av jakt där en eller flera personer rör sig försiktigt genom ett område för att få viltet att lämna sina legor och röra sig långsamt mot passkyttarna.
- Mönstret av flera skott på en tavla. Träffbilden visar bland annat hur samlat skotten hamnar i förhållande till varandra.
- Den plats där skottet eller skottgruppen träffar i förhållande till den punkt skytten riktade på.
- Den del av en patron som antänder drivladdningen när vapnets slagmekanism träffar den.
U
- När en fågel lyfter från marken eller vegetationen, ofta efter att den stötts av hund eller jägare.
- När markägaren eller annan behörig jakträttshavare genom avtal ger någon annan rätt att jaga på ett visst område.
- Jakt där en person använder någon annans vapen under dennes direkta uppsikt. Långivaren ska vara så nära att denne omedelbart kan ingripa och vägleda vapenhanteringen.
- När en jakthund får kontakt med vilt och jaktsituationen börjar, exempelvis när en drivande hund får haren ur legan eller en ställande hund hittar älg.
- När inälvorna tas ur ett fällt djur för att underlätta snabb nedkylning och fortsatt hygienisk hantering av kroppen.
- Den hastighet en projektil har när den lämnar vapnets pipa.
V
- Jakt där jägaren väntar stilla på en plats där viltet förväntas visa sig, exempelvis vid en åkerkant, viltväxel eller åtel.
- En enkel koja eller skyddad sittplats där jägaren kan vänta på vilt under vakjakt.
- Det vardagliga ordet för ett tillstånd från Polismyndigheten att inneha ett visst skjutvapen för ett angivet ändamål.
- Ett säkerhetsskåp avsett för förvaring av skjutvapen och andra vapendelar enligt de krav som gäller för vapenförvaring.
- Den skyddande bygel som sitter runt avtryckaren och minskar risken att den påverkas oavsiktligt.
- Jakt på vildsvin, till exempel som vakjakt, smygjakt eller jakt med hund beroende på situation och gällande regler.
- Ett system för rapportering och sammanställning av jakt- och viltuppgifter, till exempel avskjutning, observationer och inventeringsdata.
- Det långsiktiga arbetet med att balansera viltstammar, livsmiljöer, jakt och påverkan på exempelvis skog, jordbruk och trafik.
- En delegation vid Länsstyrelsen som beslutar om övergripande riktlinjer i regionala frågor om viltförvaltning och jakt.
- En godkänd livsmedelsanläggning där fällt vilt och viltkött tas emot och hanteras under kontrollerade hygieniska former.
- En kamera som automatiskt tar bild eller film när rörelse eller värme registreras och som används för att följa viltets närvaro och beteende.
- Ett kylt utrymme som används för att snabbt kyla ned och förvara fällt vilt under hygieniska förhållanden.
- En trafikolycka där ett fordon kolliderar med eller på annat sätt skadar vilt.
- En traditionell samling av det fällda viltet efter en jakt, ofta ordnat artvis och med respekt för viltet innan jaktdagen avslutas.
- Ett spår efter vilt som kan följas av människa eller hund. Begreppet används också om organiserad träning och prov där hunden följer ett lagt spår.
- Den population av en viss viltart som finns inom ett område eller en större region.
- En person med särskild utbildning som kan göra en första undersökning av fällt vilt och dokumentera observationer inför vidare livsmedelshantering.
- En anlagd eller förbättrad mindre våtmark som skapas för att ge vilt vatten, föda och livsmiljö.
- Åtgärder som syftar till att vårda viltstammar och deras livsmiljöer, exempelvis genom att skapa bättre föda, skydd och livsmiljö eller genom anpassad förvaltning och jakt.
- Den statliga årliga avgift som jägare betalar för att få jaga i Sverige. När avgiften är betald får man sitt statliga jaktkort.
- Ett geografiskt område där flera fastigheter samverkar kring jakt och viltvård.
- En stig eller passage som vilt regelbundet använder när det rör sig mellan exempelvis vila, föda och vatten.
- En odlad yta som anläggs främst för att ge vilt föda och ibland skydd. Den är en form av viltvårdsåtgärd och ska inte förväxlas med en åtel.
- Den riktning som vinden kommer ifrån. Vindriktningen är viktig eftersom vilt ofta upptäcker människor genom vittring.
- Luktspår från människor, djur eller omgivningen. Jakthundar arbetar till stor del med vittring, och vinden påverkar också hur lätt viltet kan känna en jägares lukt.
Å
- Ett ungt vildsvin som ännu hör till den yngsta åldersgruppen. Exakt åldersbedömning görs ofta med hjälp av tandutvecklingen.
- En kalv som är född under det aktuella året och fortfarande befinner sig i sitt första levnadsår.
- Foder eller annat attraktivt material som läggs ut på en bestämd plats för att locka vilt dit. Reglerna för åtling varierar mellan arter och situationer.
- Jakt där jägaren väntar på vilt vid en åtel. Vanligast förknippat med bland annat vildsvinsjakt.
- När ett vilt, ofta hare, går tillbaka i eller nära sina egna tidigare spår. Det kan göra spårarbetet svårare för hunden.
- Den plats och tid där jaktlaget samlas igen efter en såt eller när jakten avslutas.
Ä
- Den grupp av markägar- och jägarrepresentanter som arbetar med planering och uppföljning av älgförvaltningen inom ett älgförvaltningsområde.
- Ett större geografiskt område som används för långsiktig och samordnad förvaltning av en älgstam.
- En flerårig plan för mål och inriktning för älgstammen inom ett älgförvaltningsområde.
- Jakt på älg enligt de jakttider, områdesregler och förvaltningsvillkor som gäller där jakten bedrivs.
- En ung älg under sitt första levnadsår.
- En vuxen hona av älg.
- Ett system där jaktlag rapporterar observationer av älg och jakttid under inledningen av älgjakten för att följa älgstammens utveckling och sammansättning.
- Ett registrerat område där en eller flera jakträttshavare samverkar kring älgjakten och arbetar efter en älgskötselplan.
- En plan för hur älgjakten och älgstammen ska skötas inom ett älgskötselområde i linje med de övergripande förvaltningsmålen.
- En vuxen hanne av älg.